29 december

Tro't eller ej men nu har er plågade hjälte tagit det djärva beslutet att tänja på gränserna genom att åka upp till Sälen.

Trotsande snöslabb, diverse naturlagar samt molande smärta susar han fram i skidspåren som ett jehu.

Det efterföljande bastubadet, bärsen och whiskyn är pricken över i. Det är så här man ska må när man mår som sämst!

Jag borde åkt hit tidigare "for recovery".

Stilstudie av skidkläder som hade sin storhetstid 1974.

17 december

Har idag varit på återbesök hos ortopedkirurgen som utförde operationen, han tyckte allt verkade bra, att jag hade bra rörlighet och försumbar hälta som lätt övas bort.

Jag hann även med att återlämna alla hjälpmedel jag lånat från rehabcentret, skönt o bli av med grejorna som nu gjort sitt.

Nu är det julmatsplanering som står på agendan.

9 december

I am back!

Kände att det var dags för en uppdatering det var ju ett tag sedan sist.

Kryckorna är kastade, jag knatar på hyfsat men det känns lite ostabilt i halkan, man är skraj för att halka och skada sig.

Jag måste åka in till Jakobsbergs sjukhus och lämna tillbaka alla hjälpmedel snart, förhoppningsvis kommer jag inte behöva dom något mer, höften känns starkare för varje dag.

Jag har också hunnit med att fylla år dock fick firandet tonas ned lite i år, paraderna och det nationella flaggandet ställdes in pga hälsoskäl.

Transportstyrelsen kräver att jag vartannat år till skickar in ett läkarintyg som visar att jag går på behandling för min sömnapne', detta är ett krav för att jag skall få behålla körkortet.

För att få detta läkarintyg måste jag åka in till FysiologLab på Riddargatan och låna hem utrustning som mäter sömnkvaliten när jag sover med CPAP apparaten som jag använder och sedan dagen därpå återlämna mätapparaturen och gå igenom resultatet med någon syster.

Det här har pågått i ca tio år nu men hör o häpna, förra veckan fick jag ett brev från Transportstyrelsen där dom säger att jag inte längre behöver skicka in något läkarintyg längre, hurra!

Pannrumet är nu klart och bergvärmen fungerar som ett urverk.

Sist men inte minst, julspriten är inhandlad:

20 november

Jaha så har man snart jobbat, hemifrån, i två veckor och det har gått över förväntan men jag är totalt slut när jag slår ihop datorn på kvällen.

Pannrummet artar sig också, det ser ut att bli klart på fredag, vi väntar med spänning. Förresten, det har visat sig att pannhökar'n har gått i samma klass som jag, i gymnasiet, otroligt!

Igår var jag hos tandläkaren pga en tappad plomb, jag har försäkring så det är bara att glida förbi kassan, åtminstone något positivt med besöket.

En resa i påsk är nu bokad, det blir Galapagosöarna och Ecuador, hoppas jag är så pass återställd att jag slipper hoppa omkring på kryckor, tror inte Galapagos är så handikappanpassat.

Ja som ni märker så flyter det på ganska bra nu, det är bara dom förbaskade nattsmärtorna som plågar mig fortfarande, tur man kan droga ner sig med Oxycontin.

11 november

Första arbetsdagen på länge avklarad, häpp! Skönt att ha något vettigt att göra.

Det började inte bra, jag lyckades inte logga in i datorn och efter en timme i telefon med supporten så kom vi fram till att jag måste åka in till kontoret för att lösa strulet grrr...

Som tur är så har jag en rask chaufför som, vips, körde mig till kontoret och hem igen när datatrasslet löst sig.

Det var miljoner mail att ta sig igenom, jag kastade dom flesta, är det viktigt så lär jag bli påmind.

Arbetet i pannrummet fortskrider enligt plan, idag har dom gjutit och flytspacklat golvet.

Vad gäller höften så har det gått ganska bra några dagar, förutom lite stelhet och nattsmärtor som påverkar sömnen men det går åt rätt håll.

6 november

Äntligen! Efter en del avancerade akrobatiska manövrar lyckades jag sänka ner mig i badkaret för det första badet efter operationen, otroligt skönt. Sen skulle jag ta mig upp, tänkte inte på det...

Idag har jag saaaakta hasat medelst kryckor till sjukgymnastiken, som gick sådär, och hem, det var jobbigt men det gick!

Jag har bestämt mig för att börja arbeta på måndag, hemifrån, chefen kommer hit med min dator o diverse pärmar mm. Vi får se hur det går, jag har hur som helst tröttnat på att inte göra något, det blir en chansning.

Nu är gamla värmepannan utflyttad av två raska gossar och imorgon kommer byggarna hit för att fixa i ordning pannrummet innan bergvärmepannan kommer.

Det är ett jäkla liv här när dom håller på.

Just nu så mår jag inget vidare, snurrig i bollen och har så ont i höften, kan det vara sjukgymnastiken som ställer till det? Börjar redan ångra att jag ska börja jobba på måndag, suck.

31 oktober

Det har nu gått lite över en månad sedan operationen, tiden går fort!

Jag har mått ganska uselt sedan förra inlägget, jag har inte orkat engagera mig i bloggskrivande eller något annat heller för den delen.

Benet / höften känns starkare för varje dag, jag har till och med lyckats gå hem från Jakobsbergs sjukhus, vad kan det vara, 1,5 km kanske, det tog i alla fall en halvtimme.

I onsdags var det andra besöket på sjukgymnastiken och denna gång gick det bättre, nu är man på gång.

Häromdagen var brunnsborraren här och borrade ett 160 m djupt hål för bergvärmen, så nu är det också på gång.

Om nu bara mitt illamående kunde gå över så skulle allt vara ännu bättre.

På tal om att må illa, det kom ett brev från Försäkringskassan där det står att min handläggare vill träffa mig och har bokat en tid för att "diskutera dina möjligheter att komma tillbaka till arbetet"!

Vad är nu detta? Kan man inte få lida i fred? Tror dom att jag är hemma för att jag vill slippa jobba?

Jag är sjukskriven till årets slut men kommer med all säkerhet att kunna börja jobba hemmifrån om en månad kanske.

Jag har inte varit i kontakt med försäkringskassan på kanske 15 år och att nu bli påhoppad gillar jag icke även om deras intention är god.

Föresten funderar jag på att sluta skriva, alla dom jag frågat om dom läser min blogg så har ALLA sagt att dom gjorde det i början men inte gjort det på ett tag. Om ingen läser är det meningslöst att skriva men vi får se.

Nu orkar jag inte gnälla mer, vi hörs!

23 oktober

Igår träffade jag en sjukgymnast på Jakobsbergs sjukhus, det var lite av en check att allt flyter på som beräknat, att jag kan göra den och och den rörelsen, fick med mig lite övningar att göra hemma. 

Återbesök om 10 veckor samt att hon bokade in mig på "höftgymnastik" varje onsdag 13-14.

Idag var det premiär på gymnastiken, vi var 10-12 höft eller knä opererade patienter som dök upp, en del hade tränat sedan i maj, alla utom jag var över 60 år så det var en brokig skara.

Övningarna var ganska tuffa, typ stå på ett ben och lyfta på det andra :-) och jag var nog den i sällskapet som utmärkte mig med att vara sämst på precis allt, varenda övning var en plåga, jag kunde inte drömma om att dessa enkla övningar kunde vara så svåra att utföra. Jag lär ha en duktig träningsvärk imorgon men det är det värt för jag tror att man återhämtar sig betydligt snabbare än om man bara är stillasittande.

Hemkommen från gymnastiken så stöp jag i säng direkt, helt slut både av övningarna samt av sårad stolthet av att ha fått pisk av pensionärsgänget.

Over and out!

21 oktober

3 veckor efter operation.

Sådärja, nu var sårkontrollen avklarad och jätteplåstret borttaget, såret har läkt mycket bra, sjuksystern var nästan lyrisk det var bara bokmärket som fattades.

Mitt fjantiga gnällande om att det fortfarande känns så skört att gå föll inte i god jord; "du räknas som nyopererad i tre månader efter operation och det har endast gått tre veckor" snärtade den goda samariten till med. Jaha så var det med det!

- Kan jag ta ett bad nu när plåstret är borta?

- Ja när sårskorpan är borta, om ungefär två veckor.

- Hur länge måste jag ta mig fram med två kryckor?

- I fem veckor till, kanske tidigare.

Frågorna var många, jag hade säkert glömt hälften, får väl ringa om jag kommer på fler.

Efter så mycket stillasittande och liggande kombinerat med en massa småätande så borde jag gått upp i vikt men icke,  strax över 78 kg, efter frukost, otroligt!

Nä nu är jag bara så trött, måste gå och lägga mig någon timma.

18 oktober

Under min dagliga promenad runt kvarteret för några dagar sedan så högg det till ordentligt i höften, det gjorde ont som attan, kunde knappt släpa mig hem på kryckorna.

Sedan dess har det inte blivit några fler promenader, jag ska försöka vila bort det onda, men det gör ont när jag rör på mig, hugger till liksom.

Lite konstigt är det för jag har tyckt att höften har blivit starkare för var dag och så kommer detta bakslag, jag har förmodligen gjort någon oförsiktig rörelse eller så har hela skiten lossnat.

På måndag ska jag i alla fall tillbaka till Löwenströmska för sårkontroll så jag får passa på och fråga vad som kan ha hänt, men jag hoppas att det gått över till dess.

Det verkar vara lite småkaosigt på jobbet har jag förstått, det är plågsamt att man inte kan göra något, men är man sjuk så är man. Hjärnverksamheten går på sparlåga just nu, det känns som om man har vadd i skallen och man orkar inte engagera sig i något som kräver lite IQ, därav denna osammanhängande svamliga blogg.

Ikväll åker Älskling in till stan på middag och Jonas Gardell show, have fun!

Jag passar då på att bjuda över min gode vän Direktör'n på en enkel middag, pasta carbonara hade jag tänkt, det kanske slutar med att det blir han som får laga maten då min dagsform inte är den bästa.

Nåväl, det ska bli kul att få någon att snacka lite skit med, jämföra varandras krämpor och så, det är ju den åldern man kommit upp i nu :-)