20 september

Idag skall arbetsterapeuten komma halv nio, spännande.

Det börjar inte bra, jag vaknar 04:00, kan inte somna om så det är bara att kliva upp, suck. Är hungrig som sjutton det var ju fastedag igår men stålsätter mig och väntar på att Älskling vaknar så vi får en gemensam frukost. Det blir äggröra med skinka och några rågbrödsmackor, mums.

Kvart över åtta ringer terapeuten och säger att det kört ihop sig och hon kan inte komma på avtalad tid och undrar om det är ok om hon kommer klockan ett istället!

Aaaaldrig i livet, jag har tagit ledigt från jobbet några timmar och har inte tid med några hantverkar-fasoner, satan vad förbannad jag blir, man måste sätta ner foten ibland.

En kvart senare anländer världens trevligaste terapeut och jag skäms för att jag var så irriterad tidigare. Hon släpar in massor med kartonger och börjar packa upp griptång, strumppåträdare, toasitshöjare, sittdyna, badbräda, kryckor....tar det aldrig slut?
Jaha och vad kostar det här kalaset då, det ser dyrt ut?
- 100 kronor.
- Va?
- 100 kronor kostar det säger terapeuten!
Ja det är så man häpnar men det är bara att tacka och ta emot.

Nu följer en pedagogisk genomgång av prylarna samt lite tips som att höja soffan, som är väldigt låg, för att lättare kunna ta sig upp ur den, hmm det blir till att såga till fyra klossar. 

Iväg till jobbet för att avsluta arbetsveckan och tacka av en kollega som slutar idag.
 

På väg hem känner jag redan i trappan upp från pendeltågstationen att det är kört!
Aj, aj, aj, jag kan inte ta ett steg till utan måste stanna och vila höften, som tur är blir jag hämtad med bil. Väl hemma blir det sträckbänk a la onkel Fester:
 

Ett urval hjälpmedel