Plötsligt står sjukgymnasten vid sängen med kryckorna i handen, nu finns ingen återvändo, på'n igen, hasa fram i sängen till kanten, försiktigt få över benen ner till golvet, det gör ont, dojorna skall trixas på vilket inte är det lättaste när man ej kan/får böja sig för mycket. Och så reser man sig med knäna darrande som maraccas, fram med kryckorna och ta första steget, och se på tusan det gick ju riktigt bra jag har nog haft fel teknik och inte böjt knät tillräckligt.
Ett steg, två, tre, ser man på nu har jag med myrsteg visserligen och svetten rinnande tagit mig ett tiotal meter i korridoren, yes!
Något som är knepigt är att ta sig upp i sängen igen, benet vill liksom inte följa med och det gör ont som sjutton, men sjukgymnasten har ett ess i rockärmen, glidlakan, say no more...detta skall testas ikväll, rapport följer.
Nu mina damer och herrar är han på banan igen den goda Arne.
Sniff, sniff...nu känner jag att det vankas middag, mmmmmmums.
1 kommentar:
duktigt Arne,jag beundrar dig,lycka till hemma
Skicka en kommentar