29 december

Tro't eller ej men nu har er plågade hjälte tagit det djärva beslutet att tänja på gränserna genom att åka upp till Sälen.

Trotsande snöslabb, diverse naturlagar samt molande smärta susar han fram i skidspåren som ett jehu.

Det efterföljande bastubadet, bärsen och whiskyn är pricken över i. Det är så här man ska må när man mår som sämst!

Jag borde åkt hit tidigare "for recovery".

Stilstudie av skidkläder som hade sin storhetstid 1974.

17 december

Har idag varit på återbesök hos ortopedkirurgen som utförde operationen, han tyckte allt verkade bra, att jag hade bra rörlighet och försumbar hälta som lätt övas bort.

Jag hann även med att återlämna alla hjälpmedel jag lånat från rehabcentret, skönt o bli av med grejorna som nu gjort sitt.

Nu är det julmatsplanering som står på agendan.

9 december

I am back!

Kände att det var dags för en uppdatering det var ju ett tag sedan sist.

Kryckorna är kastade, jag knatar på hyfsat men det känns lite ostabilt i halkan, man är skraj för att halka och skada sig.

Jag måste åka in till Jakobsbergs sjukhus och lämna tillbaka alla hjälpmedel snart, förhoppningsvis kommer jag inte behöva dom något mer, höften känns starkare för varje dag.

Jag har också hunnit med att fylla år dock fick firandet tonas ned lite i år, paraderna och det nationella flaggandet ställdes in pga hälsoskäl.

Transportstyrelsen kräver att jag vartannat år till skickar in ett läkarintyg som visar att jag går på behandling för min sömnapne', detta är ett krav för att jag skall få behålla körkortet.

För att få detta läkarintyg måste jag åka in till FysiologLab på Riddargatan och låna hem utrustning som mäter sömnkvaliten när jag sover med CPAP apparaten som jag använder och sedan dagen därpå återlämna mätapparaturen och gå igenom resultatet med någon syster.

Det här har pågått i ca tio år nu men hör o häpna, förra veckan fick jag ett brev från Transportstyrelsen där dom säger att jag inte längre behöver skicka in något läkarintyg längre, hurra!

Pannrumet är nu klart och bergvärmen fungerar som ett urverk.

Sist men inte minst, julspriten är inhandlad:

20 november

Jaha så har man snart jobbat, hemifrån, i två veckor och det har gått över förväntan men jag är totalt slut när jag slår ihop datorn på kvällen.

Pannrummet artar sig också, det ser ut att bli klart på fredag, vi väntar med spänning. Förresten, det har visat sig att pannhökar'n har gått i samma klass som jag, i gymnasiet, otroligt!

Igår var jag hos tandläkaren pga en tappad plomb, jag har försäkring så det är bara att glida förbi kassan, åtminstone något positivt med besöket.

En resa i påsk är nu bokad, det blir Galapagosöarna och Ecuador, hoppas jag är så pass återställd att jag slipper hoppa omkring på kryckor, tror inte Galapagos är så handikappanpassat.

Ja som ni märker så flyter det på ganska bra nu, det är bara dom förbaskade nattsmärtorna som plågar mig fortfarande, tur man kan droga ner sig med Oxycontin.

11 november

Första arbetsdagen på länge avklarad, häpp! Skönt att ha något vettigt att göra.

Det började inte bra, jag lyckades inte logga in i datorn och efter en timme i telefon med supporten så kom vi fram till att jag måste åka in till kontoret för att lösa strulet grrr...

Som tur är så har jag en rask chaufför som, vips, körde mig till kontoret och hem igen när datatrasslet löst sig.

Det var miljoner mail att ta sig igenom, jag kastade dom flesta, är det viktigt så lär jag bli påmind.

Arbetet i pannrummet fortskrider enligt plan, idag har dom gjutit och flytspacklat golvet.

Vad gäller höften så har det gått ganska bra några dagar, förutom lite stelhet och nattsmärtor som påverkar sömnen men det går åt rätt håll.

6 november

Äntligen! Efter en del avancerade akrobatiska manövrar lyckades jag sänka ner mig i badkaret för det första badet efter operationen, otroligt skönt. Sen skulle jag ta mig upp, tänkte inte på det...

Idag har jag saaaakta hasat medelst kryckor till sjukgymnastiken, som gick sådär, och hem, det var jobbigt men det gick!

Jag har bestämt mig för att börja arbeta på måndag, hemifrån, chefen kommer hit med min dator o diverse pärmar mm. Vi får se hur det går, jag har hur som helst tröttnat på att inte göra något, det blir en chansning.

Nu är gamla värmepannan utflyttad av två raska gossar och imorgon kommer byggarna hit för att fixa i ordning pannrummet innan bergvärmepannan kommer.

Det är ett jäkla liv här när dom håller på.

Just nu så mår jag inget vidare, snurrig i bollen och har så ont i höften, kan det vara sjukgymnastiken som ställer till det? Börjar redan ångra att jag ska börja jobba på måndag, suck.

31 oktober

Det har nu gått lite över en månad sedan operationen, tiden går fort!

Jag har mått ganska uselt sedan förra inlägget, jag har inte orkat engagera mig i bloggskrivande eller något annat heller för den delen.

Benet / höften känns starkare för varje dag, jag har till och med lyckats gå hem från Jakobsbergs sjukhus, vad kan det vara, 1,5 km kanske, det tog i alla fall en halvtimme.

I onsdags var det andra besöket på sjukgymnastiken och denna gång gick det bättre, nu är man på gång.

Häromdagen var brunnsborraren här och borrade ett 160 m djupt hål för bergvärmen, så nu är det också på gång.

Om nu bara mitt illamående kunde gå över så skulle allt vara ännu bättre.

På tal om att må illa, det kom ett brev från Försäkringskassan där det står att min handläggare vill träffa mig och har bokat en tid för att "diskutera dina möjligheter att komma tillbaka till arbetet"!

Vad är nu detta? Kan man inte få lida i fred? Tror dom att jag är hemma för att jag vill slippa jobba?

Jag är sjukskriven till årets slut men kommer med all säkerhet att kunna börja jobba hemmifrån om en månad kanske.

Jag har inte varit i kontakt med försäkringskassan på kanske 15 år och att nu bli påhoppad gillar jag icke även om deras intention är god.

Föresten funderar jag på att sluta skriva, alla dom jag frågat om dom läser min blogg så har ALLA sagt att dom gjorde det i början men inte gjort det på ett tag. Om ingen läser är det meningslöst att skriva men vi får se.

Nu orkar jag inte gnälla mer, vi hörs!

23 oktober

Igår träffade jag en sjukgymnast på Jakobsbergs sjukhus, det var lite av en check att allt flyter på som beräknat, att jag kan göra den och och den rörelsen, fick med mig lite övningar att göra hemma. 

Återbesök om 10 veckor samt att hon bokade in mig på "höftgymnastik" varje onsdag 13-14.

Idag var det premiär på gymnastiken, vi var 10-12 höft eller knä opererade patienter som dök upp, en del hade tränat sedan i maj, alla utom jag var över 60 år så det var en brokig skara.

Övningarna var ganska tuffa, typ stå på ett ben och lyfta på det andra :-) och jag var nog den i sällskapet som utmärkte mig med att vara sämst på precis allt, varenda övning var en plåga, jag kunde inte drömma om att dessa enkla övningar kunde vara så svåra att utföra. Jag lär ha en duktig träningsvärk imorgon men det är det värt för jag tror att man återhämtar sig betydligt snabbare än om man bara är stillasittande.

Hemkommen från gymnastiken så stöp jag i säng direkt, helt slut både av övningarna samt av sårad stolthet av att ha fått pisk av pensionärsgänget.

Over and out!

21 oktober

3 veckor efter operation.

Sådärja, nu var sårkontrollen avklarad och jätteplåstret borttaget, såret har läkt mycket bra, sjuksystern var nästan lyrisk det var bara bokmärket som fattades.

Mitt fjantiga gnällande om att det fortfarande känns så skört att gå föll inte i god jord; "du räknas som nyopererad i tre månader efter operation och det har endast gått tre veckor" snärtade den goda samariten till med. Jaha så var det med det!

- Kan jag ta ett bad nu när plåstret är borta?

- Ja när sårskorpan är borta, om ungefär två veckor.

- Hur länge måste jag ta mig fram med två kryckor?

- I fem veckor till, kanske tidigare.

Frågorna var många, jag hade säkert glömt hälften, får väl ringa om jag kommer på fler.

Efter så mycket stillasittande och liggande kombinerat med en massa småätande så borde jag gått upp i vikt men icke,  strax över 78 kg, efter frukost, otroligt!

Nä nu är jag bara så trött, måste gå och lägga mig någon timma.

18 oktober

Under min dagliga promenad runt kvarteret för några dagar sedan så högg det till ordentligt i höften, det gjorde ont som attan, kunde knappt släpa mig hem på kryckorna.

Sedan dess har det inte blivit några fler promenader, jag ska försöka vila bort det onda, men det gör ont när jag rör på mig, hugger till liksom.

Lite konstigt är det för jag har tyckt att höften har blivit starkare för var dag och så kommer detta bakslag, jag har förmodligen gjort någon oförsiktig rörelse eller så har hela skiten lossnat.

På måndag ska jag i alla fall tillbaka till Löwenströmska för sårkontroll så jag får passa på och fråga vad som kan ha hänt, men jag hoppas att det gått över till dess.

Det verkar vara lite småkaosigt på jobbet har jag förstått, det är plågsamt att man inte kan göra något, men är man sjuk så är man. Hjärnverksamheten går på sparlåga just nu, det känns som om man har vadd i skallen och man orkar inte engagera sig i något som kräver lite IQ, därav denna osammanhängande svamliga blogg.

Ikväll åker Älskling in till stan på middag och Jonas Gardell show, have fun!

Jag passar då på att bjuda över min gode vän Direktör'n på en enkel middag, pasta carbonara hade jag tänkt, det kanske slutar med att det blir han som får laga maten då min dagsform inte är den bästa.

Nåväl, det ska bli kul att få någon att snacka lite skit med, jämföra varandras krämpor och så, det är ju den åldern man kommit upp i nu :-)

16 oktober

Dåligt med uppdateringar av bloggen men jag har mått ganska dåligt och inte haft lust eller ork att blogga, idag känns det dock bättre.

Jag ringde husläkaren i förrgår och fick henne att skriva ut fler sömntabletter, dessvärre så hjälper dom bara ibland. Det verkar som om de är effektivast när man är riktigt trött när man går och lägger sig för är jag pigg när jag lägger mig så händer inte mycket, jag somnar till slut men vaknar sedan varje timme som vanligt. Trial and error alltså.

Ligger just nu o käkar frukost o kollar på morgon-tv, måste sluta med detta, har aldrig känt mig så nedstämd  som efter att ha plågats av än den ena dysterkvisten efter den andra som intervjuas om cancer, krig, våldtäkter, mord, tyfoner, miljöelände, trafikkaos, bla, bla, bla, eländet tar aldrig slut. Jag menar inte att man ska sluta bry sig men MÅSTE man enbart rapportera nedstämmande nyheter, det är inte någon bra start på dagen.

Igår kom det ett bud med blommor från arbetskamraterna, det är inte många gånger i mitt liv jag fått blommor men igår kom de lägligt när jag var i så dålig form, det värmde gott, tack ska ni ha.

13 oktober

I går kväll testade jag att ta en insomningstablett för att se om det skulle göra att jag slapp vakna varje timme för att gå på muggen. Tro't eller ej men jag sov för första gången på länge 6 timmar i ett sträck, otroligt skönt. Dessvärre har jag bara en tablett kvar, jag tänker ringa min husläkare imorgon och övertala henne att skriva ut fler tabletter, håll tummarna att det går bra, läkare brukar vara restriktiva mot att skriva ut sömntabletter.

11 oktober

Zzzzzzzzzzzzzzz

Jag har legat i ide två dagar, inte orkat någonting, har samtidigt lagt av med medicinerna, kan det ha något samband, jag vet inte, borde kanske ha trappat ner långsammare?

Idag känns det ljusare, känner mig pigg trots att jag varit uppe sedan 03:20, jag vaknade med huvudvärk och kunde inte somna om, tror värken beror på den ensidiga liggställningen; ryggläge.

En landvinning idag är första promenaden efter operationen; kvarteret runt, 300 m. Det tog väl en tjugo minuter eller så men det gick!

Strax kommer M med hemlagad kålpudding, mmmmmm det är ju bara så gott, vilken fest!

8 oktober

Idag ringde de från Löwenströmska för att kolla att allt fungerar som det ska,

- gör jag övningarna enligt schemat, går det bra med medicinen, har jag börjat trappa ner, o s v.

Det känns tryggt att veta att någon bryr sig.

Jag frågade om svullnaden/deformeringen, men det var som det skulle vara, inget att oroa sig för.

Annars har det varit rätt tungt idag, illamående, yrsel, trött som vanligt, har inte ens orkat kolla på tv men man får väl räkna med en och annan mörk dag.

Jag har märkt att det inte går att kommentera inlägg från en padda eller iphone, jag försökte kommentera några inlägg från min padda idag men texten bara försvann när man trycker på publicera knappen, mystiskt! Jag kommer att överlåta problemlösningen till min tech wiz. a.k.a. chaufför, kock, hemhjälp, personlig assistent, unt so weiter. 

Nu till er pillernördar där ute, ni andra kan stänga ner och återkomma imorgon, så kommer en förteckning på allt jag dagligen måste trycka i mig just nu.

- Ibuprofen 600 mg: mot smärta, antiinflamatorisk, 3 st. / dag

- Fragmin 0,2 ml: blodproppsförebyggande, 1 spruta / dag

- Laktulos Meda 20-40 ml: mot trög mage, 1 hutt / dag

- Omeprazol 20 mg: skyddande mot magen, 1 st. / dag

- Oxycontin 5 mg: morfinliknande mot smärta, långtidsverkande, 4 st. / dag

- Alvedon 1 g: mot smärta, 4 st. / dag

- Primperan 10 mg: mot illamående, 1 st. / dag eller vid behov

- Oxycodone 5 mg: morfinliknande mot smärta, snabbverkande, 1 st. / dag eller vid behov

- Simvastatin 20 mg: mot blodfetter, 1 st. / dag

- Enalapril 20 mg: mot högt blodtryck, 1 st. / dag

Som mest trycker jag i mig 17 tabletter + 1 spruta / dag.

Det är bara dom två sista jag kommer att fortsätta ta efter när jag blivit bra i höften.

7 oktober

1 vecka post op

Vaknade vid fyratiden i morse med en jäkla värk i korsryggen eller heter det ländryggen? Hur som helst så tog jag ett superpiller typ morfin och värken försvann.

Med tanke på detta så var det kanske inte så smart av mig att idag börja trappa ner medicineringen men nu hade jag ställt in mig på det så vi får se hur det går. Min mage mår inte bra av dessa stora mängder med piller, det är ett evigt fisande i sängen, blä.

Denna dag har annars varit en riktig sovdag, jag har varit totalt kraftlös så det har varit sängläge så gott som hela dagen, jag verkar ha missat ett telefonsamtal från sjukhuset när jag varit utslagen men de ringer säkert igen.

Har inspekterat höften och kan konstatera att den är helt gul - hjälp - jag håller på att förvandlas till en kines, får höra med sjukhuset om dom ringer tillbaka.

Svullnaden har spridit sig till hela benet som nu är dubbelt så tjockt som det friska benet, det ser inte klokt ut.

6 oktober

6 dagar post op

Igår var Cable Guy här och drog lite nätverksledningar från fiberboxen till rummet där den fasta datorn står och som vanligt gjorde han ett excellent jobb och dessutom billigt.

Dotter med pojkvän var också här igår och hjälpte till med att köra lite skräp till tippen, bl a vår gamla trotjänare en tio år gammal plasma-tv som väger ett ton. Det är tur att man är omgiven av folk som hjälper till när det behövs, nu när man själv inte klarar mer än att sitta och se på tv.

Trött, jag är hela tiden så trött, är uppe en timme och sover två i princip dygnet runt.

Dags för en dusch, det var tre fyra dagar sedan sist men det var inte helt lätt i ett litet badrum men det gick till slut med lite assistans. Otroligt skönt och uppfriskande!

I ett svagt ögonblick utlovade jag bilder från duschäventyret men av detta blev det intet. Ni som såg framför er ekivoka bilder på en intvålad hunk skulle blivit besvikna när ni sett en småfet grisskär, med gula inslag, darrande kropp sittande på en badbräda så jag beslöt att bespara er denna syn.

Jag försöker se lite serier för att få tiden att gå men orkar knappt se ett avsnitt innan jag somnar, jag har dock sett klart säsong 1, finns det fler säsonger?, av House of Cards, en fantastiskt bra serie, rekommenderas. Vad är det mer jag kollar på, jo Orange is the New Black och Breaking Bad (har bara hunnit till näst sista avsnittet säsong 2) som båda två också är väldigt bra.

Vad är det jag hör från köket? Någon som skalar potatis, det vankas middag, undrar vad det blir? Hittills har jag blivit bortskämd med goda måltider så detta blir säkert inget undantag. Älskling har visat upp oanade kulinariska talanger vill jag lova. Synd bara att aptiten inte är på topp.

5 oktober

5 dagar post op

Herregud vad deformerad jag är, jag fick en chock när jag råkade få syn på min spegelbild, se bild nedan. Jag som alltid haft en kropp som en grekisk gud. ;-)

Igår bokade jag tid för första sjukgymnastikbesöket på Jakobsbergs sjukhus, det blir den 22 oktober, dagen innan ska jag till Löwenströmska på sårkontroll.

Jag har lite mer styrka i benet nu, orkar lyfta det utan hjälp upp i sängen.

Inte undra på att man får ont i ryggen när man hela tiden antingen sitter eller ligger, jag har provat att ligga på sidan men det gör ont i höften så hur man än ligger så gör det ont någonstans.

Idag ska jag försöka duscha, jag lovar det behövs, men badrummet är så litet så det blir en utmaning som kräver assistans av Älskling, snaskiga bilder utlovas.

4 oktober

Nattmatt.

Innan jag åkte in på sjukhuset hade jag organiserat allt praktiskt för en någorlunda smidig konvalesens hemma, trodde jag. Klossar under säng och soffa för rätt höjd var bra men hur jag tänkte när det gäller sängbord vet jag inte, som det är nu så når jag ingenting då det är no no att vrida och böja sig alltför mycket. Precis ALLT i ett hem är anpassat för akrobater känns det som, jag kan inte ens ge katterna mat för att jag inte når matskålarna på golvet.

Det var ett fasligt rännande på toa inatt, jag hann inte mer än att lägga mig så var det dags igen och vid tre tiden så började korsryggen att värka något alldeles förfärligt jag hade samma problem på sjukhuset. Det blir väl så när man bara ligger på rygg hela tiden. Det är tur att jag har morfintabletter annars skulle tillvaron vara helt olidlig.

3 oktober - fortsättning 3

Hemma!

Dags o dra, ett sista tryck på ringknappen så kommer en sjuksköterska med en rullstol och hämtar mig och min packning, vi åker ner till sjukhusets apotek som har plockat ihop en jättepåse full med mediciner, 8 olika sorter. Det blev inte så dyrt som jag trodde, strax under 600, men jag kom nog över någon högkostnadsgräns, såg att medicinerna egentligen kostade 1700.

Och se där...chauffören har anlänt, bara att baxa in sig i bilen och så är vi på väg hem, äntligen.

Väl hemma gäller det att organisera medicineringen, på sjukhuset så bars det fram rätt piller på rätt tid men nu, I am on my own. Fram med påsen, sortera upp askarna, kolla med listan vilka klockslag dom olika pillren skall tas, lika bra att skriva klockslagen på askarna, ja ja får börja så här det finns säkert smartare sätt att styra upp det på.

Sen är det alla övningar man skall göra hemma det får inte glömmas bort.

Då jag inte får lyfta något tyngre än en grytlapp så kan även dom mest triviala uppgifter bli till stora problem, t ex behöver vi, ikväll, lyfta in vinterdäcken i bilen för vidare transport till däckhökaren. Det är tur att man har snälla grannar så det ordnade sig.



Pillersamlingen

 

Spruta med blodförtunnande medel, en gång om dan

 

3 oktober - fortsättning 2

Trappan!

Jaha så var det dags nu kommer jag inte undan längre, kombinationen kryckor och trappor känns väldigt oroväckande tycker jag men det är bara att bita ihop.

Jag körs i rullstol till en trappa, får lite instruktioner och sedan under entusiastiska tillrop från sjukgymnasterna vinglar jag upp o ner några steg, det går ganska bra men hela tiden ser man framför sig att man vurpar ner för trapporna, hu.

Ja det är tur att man bor i ett enplanshus.

Innan jag lämnar sjukhuset så kommer dom att lägga om mitt sår, bra så.

Det är med lite saknad jag nu lämnar detta sjukhus allt har fungerat så himla bra, personalen är bara så trevlig alltid glad och positiv, maten har också varit toppen därför ger jag Löwenströmska sjukhuset inklusive personalen betyget 5 av 5.

3 oktober - fortsättning

Full rulle.

Nu börjar det likna något, dagens första övning är en kort promenad i korridoren som går riktigt bra men man känner sig väldigt skör. Det fortsätter med lite uppmjukningsövningar som även de går bra, trappträningen får dock vänta till i eftermiddag.

Äntligen är det dags för en dusch, den första sedan jag kom hit, sittande på en pall så gick det hur bra som helst och framför allt, vad skönt det kändes man mår mycket bättre nu.

Jag fick just en gigantisk lunta med dokument att ta med hem,

- Slutanteckning sjukgymnast, med mål inför utskrivning, åtgärder, fortsatt rehabilitering, restriktioner typ att jag de sex första veckorna undvika aktiv abduktion och extension mm.

- Läkemedelslista, det är sju olika läkemedel som jag skall ta varje dag och jag fick även en plan på nedtrappning av alla dessa piller.

- Kallelse till sårkontroll och avlägsnande av agraffer, måndagen 21 oktober kl 10:00.

- Remiss till sjukgymnast i hemkommun.

- Slutanteckning kirurg

- Operationsberättelse kirurg

- Läkarintyg, sjukskriven på heltid t o m 30 december

Nu blir det strax lunch och därefter lite vila innan övningarna fortsätter.

Chaufför för hemfärden är beställd till klockan 17.

3 oktober

Upp o ner.

Hasade iväg igår kväll till dagrummet som ligger 15 meter bort, vilken pärs, varje litet steg var en plåga händerna vitnade om kryckorna och jag som trodde att det värsta var över men icke.

Det finns ju inte någon tv på rummen så det är dagrummet som gäller om man vill titta.

Det var i alla fall bra att få röra på sig lite, att bara sitta eller ligga i sängen gör att man blir stel får ont i ryggslutet och dessutom bildas det massor av gaser i magen, gissa vilket fisande det är hela tiden, det luktar inte hallontårta direkt härinne. Saken blir ju inte bättre när vi ännu inte fått möjlighet att duscha, Bad hair day är bara förnamnet.

Middagen igår var god som vanligt. Dagarna börjar med frukost halv sju, mellis nio, lunch tolvtiden, kaffe o kaka vid tvåtiden, middag fyra halv fem och kvällsmackor med te eller kaffe vid sjusnåret. Man går nog upp i vikt om man inte passar sig.

Ja just det, jag testade glidlakanet igår och det funkade riktigt bra! Det är ett kort lite tjockare lakan med en sidenyta som ger minimal friktion det placeras vid kanten på den sida man hasar sig upp i sängen på vilket är den "skadade" sidan därefter liksom försöker man glida upp så långt det går och dra upp benen vilket är den jobbiga biten.

Trots sömnpiller utöver alla andra tabletter så var det svårt att somna igår, det värkte så i ryggen eftersom det inte går eller är i alla fall smärtsamt att ligga på annat sätt än på rygg, jag gissar att jag somnade vid ett tiden och vaknade strax efter fem.

Idag är det meningen att jag skall få åka hem, vi får se hur det går med förmiddagens kryckträning, går det dåligt så skall jag be om att få stanna ett dygn till för det är trots allt en ganska bekväm tillvaro här, man får allt serverat till sängen och är det något extra man vill ha är det bara att trycka på knappen så, vips, dyker det upp en sjuksköterska vid sängkanten. Leker lite med tanken att montera en likadan knapp hemma men den idén kommer nog inte att falla i god jord är jag rädd.

Nåväl, strax är det dags för dagens första övningar vi får se hur det går.

2 oktober - fortsättning 4

Halleluja, grabben går ju!

Plötsligt står sjukgymnasten vid sängen med kryckorna i handen, nu finns ingen återvändo, på'n igen, hasa fram i sängen till kanten, försiktigt få över benen ner till golvet, det gör ont, dojorna skall trixas på vilket inte är det lättaste när man ej kan/får böja sig för mycket. Och så reser man sig med knäna darrande som maraccas, fram med kryckorna och ta första steget, och se på tusan det gick ju riktigt bra jag har nog haft fel teknik och inte böjt knät tillräckligt.

Ett steg, två, tre, ser man på nu har jag med myrsteg visserligen och svetten rinnande tagit mig ett tiotal meter i korridoren, yes!

Något som är knepigt är att ta sig upp i sängen igen, benet vill liksom inte följa med och det gör ont som sjutton, men sjukgymnasten har ett ess i rockärmen, glidlakan, say no more...detta skall testas ikväll, rapport följer.

Nu mina damer och herrar är han på banan igen den goda Arne.

Sniff, sniff...nu känner jag att det vankas middag, mmmmmmums.

2 oktober - fortsättning 3

Fiasko!

Dags för kryckorna säger sjukgymnasten hurtigt, eller hur tänker jag....det är på håret det går att ta sig fram med gåstolen. Skam den som ger sig fram med kryckorna upp på vingliga ben och sedan tvärstopp, inte ETT steg går det att ta med onda benet, åter till sängen och mer morfin lite vila och ett nytt försök som gick LITE bättre.

Åter i sängen börjar världen snurra, fick jag mer morfin? Jag minns inte,  illamåendet slår till med full kraft, fram med spypåse kall handduk på pannan och ryggläge samtidigt som lunchen serveras, Kunde inte vara sämre timing!

Tar en tugga och ger upp, lägger mig ner somnar som en klubbad säl och vaknar två timmar senare.

Mår bättre nu och är lite hungrig, klockan är två, jag har inte ätit sedan imorse vid sjutiden så jag blir erbjuden kaffe och två smörgåsar, gott.

Nu hotar dom med ett nytt försök med dom förbannade kryckorna, suck.

Jag tycker synd om den otroligt trevliga och proffsiga personalen här, alltså dom som har hand om sal 6, "loser-salen" där jag är utslagen och där även rumskompisen har ballat ur, han har opererat knät som nu har svullnat ordentligt och smärtorna är oerhörda.

Bilden nedan visar en optimistiskt Arne INNAN första steget.

2 oktober - fortsättning 2

Strumppådragarens mysterium löst!

Otroligt smart uppfinning inte bara för höftopererade utan den kan med fördel användas av korpulenta med väl tilltagen prippsmuskel eller gravida.

2 oktober - fortsättning

Röntgen.

Efter en god frukost och ett som vanligt jobbigt toabesök var det dags för röntgen, jag kördes i rullstol genom kulvertarna till röntgenavdelningen där två väldigt trevliga tjejer huserade. Jag frågade snällt om dom kunde ta några bilder och här är resultatet.

2 oktober

Andra dagen efter op, på skakiga ben.
Igår em o kväll fick jag öva lite till på att gå på toa bl a men vilken pärs det är det gör obeskrivligt ont i benet fast jag hänger över en gåstol.
Ja toabesöket är ju ett äventyr i sig, toan ligger två meter från min säng men det tar mig fem minuter att hasa dit med små trippande steg, man får inte gå dit själv utan måste ringa på klockan så kommer en sköterska och hjälper en in men som tur är så går hon ut igen så man får vara ifred på därinne.
Plågan är ju inte över bara för att man tagit sig in, efter att katetern togs bort så känns det som att pinka taggtråd, å fy satan.
Jag bad att få en insomningstablett igår vid tiotiden vilket var ett lyckat drag då jag faktiskt sov från elva till fem på morgonen, utan något rännande på toa.
Och idag är det meningen att jag skall träna på att gå med kryckorna bl a i trappor vilket låter helt omöjligt, jag tar mig inte ens i och ur sängen utan assistans, hjälp hur skall detta gå?

En rafflande fortsättning utlovas......

1 oktober

Dag ett efter op.

Väckning halv sex, jag fick möjlighet att borsta tänderna och en liten balja med tvålvatten för tvagning av ansikte och händer samt en ny skjorta med knäppning fram denna gång.

En liten pyts med piller typ diklofenak och alvedon samt någon smärtstillande lösning som sprutades i katetern.
Det har varit lite si och så med nattsömnen men det blev några timmar i alla fall.
Vi är fem patienter på uppvaket och dom flesta verkar höra ganska illa att döma av volymen på deras mobilers ringsignal, det är högsta volym som gäller, min står på vibration.
Ahhh frukost, tre mackor med skinka ost och leverpastej samt fil o müsli och kaffe.
Halv åtta blir jag körd, i sängen, tillbaka till mitt rum eller sal som det egentligen kallas och någon gång före lunch skall sjukgymnasterna dyka upp.
När man talar om trollen...här kommer sjukgymnasten, jag får göra lite sträck- och böjövningar som är VÄLDIGT jobbiga sedan får jag på minst sagt skakiga ben resa mig upp och hasa fram några meter med hjälp av en gåstol eller vad det heter, puh.

Nu blir det vila fram till lunch.

30 september - fortsättning

Dimman lättar! Känner mig klarare i knoppen och rörligheten i benen har återvänt. Fick lite extra smärtstillande, hade ont som attan i höften. Nyss svepte sjukgymnasterna in och gav lite goda råd och övningar att göra i sängen. Jag fick prova att ställa mig upp vilket gick hur bra som helst efter en skakig inledning. Middagen serverades vid fyratiden, kroppkakor, och smakade fantastiskt gott. Det är första gången jag äter kroppkakor, en riktig höjdare! Jag har ju egentligen fastedag på måndagar men jag måste nog lägga 5:2-dieten på hyllan ett tag, kroppen behöver näring för återhämtningen. Eftersom det finns wifi här så kan jag kolla på Netflix och läsa tidningar m.m. Det är nästan som hemma. Får se nu hur natten går om det går att sova, tror jag ska be om ett sömnpiller. I morgon bitti får jag flytta tillbaka till mitt rum och sedan kommer jag få prova på att gå.

30 september

Operationen avklarad, tog en timme. Har ingen känsel på underkroppen och är dimmig i skallen efter morfinet och allt annat jag fått i mig. Mår efter omständigheterna bra, ingen smärta. Nu ligger jag på uppvaket där jag blir till i morgon, sedan kör de mig till mitt rum. Det är tvåbäddsrum med dusch o wc och ett skåp för tillhörigheter. När jag kom hit i morse så fick jag duscha och tvätta mig med Hibiscrub igen o sätta på mig lårhöga strumpor o en rock som är öppen bak, kändes lite kinky. Sedan fick jag en massa piller, fyra Alvedon, morfin o nått annat. En kanyl i armen fick jag också därefter kördes jag iväg med sängen till operationssalen. Jag lyftes upp på operationsbordet och narkossjuksköterskorna kopplade in dropp, sömnmedel m.m. Sedan fick jag ryggmärgsbedövning och minns inget mer. Jag lyckades övertala sköterskan att ta lite bilder.

 

29 september

En dag kvar! Natten var lite jobbig, hade väldigt ont när jag var uppe några gånger men det kändes lite bättre i morse.

Poff och där gick pannan sönder, jordfelsbrytaren slog plötsligt ifrån och allt slocknade, a perfect start start of the day!
Jag fick kontakt med han som skall, inom en snar framtid, byta ut vår panna mot bergvärme, han skulle skicka en kille imorgon för att fixa pannan, skönt att slippa oroa sig för det också.
Sedan iväg till Giganten för inköp av tv, det slutade med att vi kom hem med en helt annan, och dyrare, modell än vi planerat, att det alltid skall sluta så här.
Den nya tv:n hamnar i vardagsrummet och den gamla i mitt rum och efter en del pyssel med väggfästen och kablage så är tv:na up and running.
Ett sista ryck i trädgården hanns det med också, några svintunga blomkrukor förflyttades in i garaget för vinterdvala.
Nu är väskan packad och jag är nytvagad (morgon o kväll dagen innan operation måste man tvätta sig med Hibiscrub som är någon form av antiseptisk tvål.
Klockan sju imorgon bitti skall jag vara på plats!

28 september

Två dagar kvar.

Dagen börjar med ett besök i Täby C där en ny router, Apple Airport inhandlas på Apple Store. Tyvärr sätter höftsmärtorna P för vidare utflykter i detta gigantiska centrum.

På hemvägen svänger vi förbi K-Rauta och köper en gigantisk regel som undertecknad ska förvandla till soff- och sängförhöjare, jag behöver få upp möblerna en decimeter annars kommer jag aldrig ur dem.

Efter en fantastisk lunch på tagliatelle och falukorv så vidtar ett frenetiskt snickrande 

för att få till sängförhöjningen och se där...ett mästerverk är skapat!

Då jag misstänker att en hel del tid efter operationen lär tillbringas i sängen så är nästa projekt är att omvandla mitt rum till ett typ multimedia Man-cave.

Den gamla plasma tv:n har nog gjort sitt, jag lyckas inte få Apple-tv dosan att funka så det blir till att åka iväg och köpa en ny tv, svisch iväg till Giganten men dom hade precis stängt. Det får bli en ny tur imorgon bitti.

27 september

Tre dagar kvar.

Fredag, say no more…..
Började dagen med att lämna ett blodprov (bastest) på husläkarmottagningen så nu är det klart.
Sista rycket på jobbet för nu dröjer det ju 1-2 månader innan man är back in business igen!
Nu är både det fysiska och det virtuella skrivbordet städat, återstår bara en liten kick-off med arbetskamraterna ikväll, det blir nog ganska tidig hemgång, har jäkla ont i höften idag.
Har försett ännu ett par skor (sneakers) med stretch-skosnören och tränade att få på mig dem utan att böja mig ner, lite knepigt men det funkar om jag använder griptång till plösen, och ett långt skohorn.

26 september

Fyra dagar kvar till op.
Idag är det banarbete och pendeltågen är ersatta av bussar med tillhörande kaos så det blev till att ta bilen istället vilket passade utmärkt, benet/höften värker efter gårdagens vurpa.
Nu gäller det att tänka till när det gäller arbetsinsatser i hemmet, typ dra nätverkskablar, fixa på tomten för snart kan man fetglömma sådana fysiska aktiviteter.
Jag måste även försöka koppla in den nyinköpta Apple-tv dosan någonstans i sladdhärvorna, en utmaning att se fram emot.

25 september

Fem dagar till operation!

Det är andra dagen nu utan antiinflamatoriska/smärtstillande piller och det märktes på väg till jobbet i morse, jag kom hundra meter från sumpans station när det högg till, aj, aj, det blev myrsteg resten av vägen.

Idag har jag besökt sex affärer, faktiskt utan ont i höften, i den fortsatta jakten på tofflor och äntligen fick jag napp på Stockholm Outlet, kanske inte universums snyggaste men de får duga. Fick även tag på ett par smarta skosnören som ev kan underlätta skopåtagning när jag inte kan böja mig.

På hemväg från toffeljakten skulle jag kasta kartonger på återvinningen, kliver ur bilen, grabbar tag i kassarna och haltar iväg, jag hinner fem meter sedan flyger kassarna upp i luften och jag i backen, vet inte om det var benet som vek sig eller om jag trampade snett. Har ont som attan i knät nu, skall eländet aldrig ta slut, suck.

Vad har mer hänt idag, hmm.. Ja visst ja, bredbandsgubbarna var här och monterade fiberboxen efter ett infernaliskt borrande genom ytterväggen men nu sitter den på väggen. Vilken skillnad på hastigheten, från 8 till 100 Mb!

Till slut så verkar det nu lösa sig med backup till mig på jobbet, äntligen! Detta har oroat mig då jag såg framför mig det totala kaoset men nu kan jag släppa den biten och koncentrera mig på min återhämtning.



24 september

De ringde från sjukhuset idag och frågade om det var ok att flytta inläggningstiden, för operation, på måndag från klockan nio till sju istället, jag skulle då bli den de opererar först denna dag. Det är kanske bra för de efterföljande patienterna då kirurgerna har lärt sig av misstagen de gjort på mig.
Skämt åsido, det passar utmärkt för min chaufför också som, efter att lastat av mig på sjukhuset, hinner till sitt arbete innan rusningstrafiken drar igång.
Själv tycker jag att det är lika bra att få det avklarat så snart som möjligt!
Det är dock en sak som ställer till det, jag skulle egentligen till sjukhusets labb strax innan nio och lämna blodprov, det är något som heter bastest och görs för att kirurgteamet behöver veta vilken typ av blod de ska sätta in om något går galet vid ingreppet och patienten (lilla jag) behöver blodtransfusion.

Men när jag nu skall vara där redan klockan sju så har labbet inte hunnit öppna så förslaget är att jag kollar med min husläkare som håller till en trappa upp vid min arbetsplats.

Efter en stunds förvirring då jag inte har remiss med mig så löser det sig, jag kan komma dit på fredag (enligt direktiv från sjukhuset måste provet vara så färskt som möjligt) så fixar de provet, som tur är anlitar husläkaren och sjukhuset samma labb, Karolinska.

Jag har även hunnit med en liten lunchshoppingrunda för att inhandla mysbyxor att ha på sjukhuset och ett nytt ipad fodral som kan behövas om jag, hög på smärtstillande, fumlar och sumpar paddan i golvet. Tofflor har jag ännu ej lyckats få tag på trots besök på tre olika ställen men jag har ännu nästan en vecka på mig.

23 september

En vecka kvar till operation!
Idag skall jag till sjukhuset för inskrivning inför operationen, vet ej riktigt vad som kommer att hända mer än att kommer att ta 2-3 timmar. Därefter blir det information av sjukhusets sjukgymnaster om operationsingreppet och tiden  som följer på avdelningen samt praktiska detaljer och rutiner, tid 1,5 timme.
Eftersom jag skall jobba några timmar på morgonen innan jag far iväg till sjukhuset så tog jag bilen idag vilket blev ett litet äventyr då vägkaoset vid Rissnekorset skulle vara klart, vet inte om det blev så mycket bättre, jag och många andra hamnade i Tensta istället för Sundbyberg!

Har nu anlänt sjukhuset och efter att kvinnan framför mig i kassakön, efter en kvarts fipplande med papper, leg, pennor osv, äntligen blir klar så blir jag inregistrerad och får sitta ner i ett fullt väntrum.

Efter en kvarts väntan får jag träffa narkosläkaren, en lite barsk kvinna som skäller på mig för att jag inte fyllt i hälsodeklarationen! Jag hade ingen aning om att någon sådan skulle fyllas i.

Hon ställde lite hälsotillståndsfrågor och sedan bar det av till sköterskan, det var hon som glömt skicka deklarationen till mig, för att fylla i den omhuldade hälsodeklarationen.

Efter lite väntan så var det dags för träff med ortopedkirurgen som gav lite information om vad jag hade att vänta mig framför allt efter operationen; en lindrigt sagt plågsam tid är vad jag har att se fram emot de första veckorna efter operationen, hjälp!

Inför själva operationen blir jag ryggmärgsbedövad i kombination med smärtstillande, morfin tror jag han sade. Jag kommer att vara helt borta och inte märka något förrän ingreppet är över, fan trot. Jag fick också direktiv att sluta med mina antiinflammatoriska/smärtstillande mediciner senast torsdag; jag skippar nog dom på en gång.

Vi kikade även på mina röntgenplåtar som visar sänkt ledspringa (<3mm).

Nu åter till väntrummet en vända innan jag blir skickad till labbet för provtagning därefter åter till ortopedavdelningen för gemensam information av sjukgymnast klockan 13.

Vi är ett tiotal personer som samlats och här kommer ett urval av all information:

På sjukhustet utförs 23 plastiker/vecka

Det är blomförbud på rummet man blir tilldelad

Artros drabbar 8% 50-70 år, 10% opereras

Operationen tar 1-1,5 timme

Uppvakningssal första natten

Man blir uppkopplad till tänderna med syrgas genom näsan, blodtrycksmätare mm

Typ av höftprotes som jag skall få, ABG/Corail: ickecementerad, underlättar protesbyte men man måste gå längre tid med två kryckor (6 veckor) än med cementerad (4 veckor).

Problem under rehab: illamående, kräkningar, yrsel, smärta, svullnad, strama muskler, nedstämdhet, nedsatt kondition, nedsatt balans, muskelsvaghet, benlängdsskillnad.

Träningsprogram 2 ggr/ dag

Ta med 1500 kr för mediciner, rymliga skor, sandaler, kryckor, griptång, strumppådragare, sittkudde skall finnas i bilen vid hemfärd.

Besök sjukgymnast i hemkommun tre veckor efter hemgång, boka gärna snarast.

Sjukresekort laddas med fyra resor, sårkontroll samt första sjukgymnastbesöket.

Sjukhusentrén

Här ser man att ledspringan är sänkt

Min blivande höftled



Efter att ha läst detta så kommer jag nog inte lämna sängen....

20 september

Idag skall arbetsterapeuten komma halv nio, spännande.

Det börjar inte bra, jag vaknar 04:00, kan inte somna om så det är bara att kliva upp, suck. Är hungrig som sjutton det var ju fastedag igår men stålsätter mig och väntar på att Älskling vaknar så vi får en gemensam frukost. Det blir äggröra med skinka och några rågbrödsmackor, mums.

Kvart över åtta ringer terapeuten och säger att det kört ihop sig och hon kan inte komma på avtalad tid och undrar om det är ok om hon kommer klockan ett istället!

Aaaaldrig i livet, jag har tagit ledigt från jobbet några timmar och har inte tid med några hantverkar-fasoner, satan vad förbannad jag blir, man måste sätta ner foten ibland.

En kvart senare anländer världens trevligaste terapeut och jag skäms för att jag var så irriterad tidigare. Hon släpar in massor med kartonger och börjar packa upp griptång, strumppåträdare, toasitshöjare, sittdyna, badbräda, kryckor....tar det aldrig slut?
Jaha och vad kostar det här kalaset då, det ser dyrt ut?
- 100 kronor.
- Va?
- 100 kronor kostar det säger terapeuten!
Ja det är så man häpnar men det är bara att tacka och ta emot.

Nu följer en pedagogisk genomgång av prylarna samt lite tips som att höja soffan, som är väldigt låg, för att lättare kunna ta sig upp ur den, hmm det blir till att såga till fyra klossar. 

Iväg till jobbet för att avsluta arbetsveckan och tacka av en kollega som slutar idag.
 

På väg hem känner jag redan i trappan upp från pendeltågstationen att det är kört!
Aj, aj, aj, jag kan inte ta ett steg till utan måste stanna och vila höften, som tur är blir jag hämtad med bil. Väl hemma blir det sträckbänk a la onkel Fester:
 

Ett urval hjälpmedel

18 september

Idag låg det i brevlådan ett tjockt kuvert från Löwenströmska sjukhuset, hmm låt se vad det står:

- "Efter din operation kan vissa hjälpmedel underlätta för dig i din vardag t ex kryckor, griptång, strumppådragare och sittdyna", haha ja detta börja artar sig till en sketch i Monty Python.

- "Kontakta Primärvårdsrehab för utprovning hemma: rollator, toalettförhöjning, badbräda, sängförhöjning", man undrar ju i vilket skick man kommer hem i, hu.

Nåväl i övermorgon kommer arbetsterapeuten så det kanske klarnar vad det gäller hjälpmedlen.

Prolog

Förlamad, jag kan inte röra mig, vad händer, det är 50 meter kvar till ytterdörren men jag kan inte ta ett steg till. Aldrig har jag känt en sådan smärta!

Ett år tidigare, sommaren 2012, hade symptomen visat sig i form av stelhet i ryggslut och höft efter lätt jogging eller powerwalk däremot styrketräning, spinning eller bodypump - inga problem varken under eller efter passen.

Efter ytterligare några månader börjar det bli ibland bli plågsamt att gå uppför trapporna till pendeltåget, det smärtar i högra höften. Det är svårt att lyfta upp högerbenet t ex när jag skall sätta mig i bilen eller ta på mig strumporna men jag känner märkligt nog ingenting under gym passen.

I brist på andra ideer provar jag några olika kiropraktiker som naturligtvis hittar en massa konstiga fel på rygg, hållning mm. Dom bänder o böjer, bryter o knäcker och när man vacklar därifrån känns det något bättre ett tag men högerbenet är fortsatt väldigt oflexibelt.

Trött på att det aldrig blir bättre bokar jag tid hos min husläkare som misstänker artros och skickar mig till röntgen på Löwenströmska. Resultatet visar "eventuell förekomst av artros", jaha vad betyder det? Har jag eller har jag inte artros? Är detta orsaken till smärtorna? Frågorna hopar sig och min husläkare har ingen susning, han frågar MIG hur vi skall gå vidare!

Ett halvår går och plågorna blir bara värre, under tiden öppnar en läkarmottagning på samma adress som mitt arbete och då passar jag på att byta husläkarmottagning och bokar tid för en "second opinion".

Fick en cortisonspruta i höften, vilket gav lite lindring, samt en remiss till en ortoped på Löwenströmska sjukhuset, där jag fick en tid julen 2012.

Ortopeden konstaterar efter 10 sekunder att jag lider av artros, inget snack om saken, äntligen ett glasklart besked om orsaken till plågorna, men vad göra åt dem? 

Tja, det mindre upplyftande svaret var att det bara kommer att bli värre med tiden och att jag bör överväga operation. Han tyckte att jag skulle fundera på saken en tid och sedan återkomma, han rekomenderade mig att kontakta en sjukgymnast.

Sagt o gjort, en sjukgymnast som håller till nära arbetet kontaktades och nu startar en period på några månader med diverse gymnastiska tänjövningar som ger viss lindring.

Under sommaren börjar besvären förvärras, powerwalks blir till lätta promenader som till slut blir kortare och kortare. Efter att att en intensiv smärta i höften förstenat mig efter ca en kilometers flanerande så slutar jag med denna aktivitet, vill inte riskera att bli strandsatt på någon skum villagata.

Till slut slår smärtan obönhörligt till på hemväg från pendeltågsstationen, hasar hem dom sista 50 meterna. Nu pallar jag inte mera, bokar återbesök hos ortopeden och vi kommer överrens om att operation är det enda rätta nu, får en tid för operation tre veckor senare och jag som trodde att det var flera års väntetid!

Jag blir rekomenderad att kontakta en arbetsterapeut i min hemkommun för att få låna lite hjälpmedel som kryckor m.m. Ringer Järfälla Rehab Nordväst där en trevlig kvinna säger att hon nu bokat en arbetsterapeut som skall komma hem till mig om en vecka.

Äventyret kan börja!